Vår Självkänsla! (Part 1)
Jag har alltid varit fascinerad över hur mycket ens självkänsla påverkar ens sätt att värdera och se på sig själv. Hur vi inte ens är medvetna om att hur vi ser på oss själva är troligtvis den mest avgörande faktorn vid val av beslut som vi fattar, stora som små. Att hur vi väljer att se på oss själva kommer starkt inverka på vårt självförtroende och hur vi väljer att bemöta världen, hur mycket vi väljer att låta världen få ta del av vem vi är som personer och de unika egenskaperna som vi bär på. Anledningen till varför jag skriver ”hur vi väljer att se på oss själva” är därför att jag tror med all övertygelse att det är ett val vi själva gör.
Vi väljer att se på oss själva och värdera oss på ett visst sätt och flera gånger gör vi misstaget då vi väljer att ta till oss hur andra människor ser och värderar oss. JA folk värderar oss och ser på oss på ett visst sätt (detta kan både vara utifrån ett positivt eller negativt synsätt) och JA det är allt för lätt att ta till sig deras syn och börja se på oss själva utifrån deras ögon. MEN det är ett val som du gör. Det är du som väljer att släppa in deras värderingar och åsikter och det är du som väljer att tillåta dem definiera ditt värde. Din röst borde vara starkare än deras, du borde inte välja att ta till dig andra människor syn på vem du är och ditt eget värde. Och om du ändå ska tillåta att påverkas av andra människors värdering av dig, välj då att släppa in de positiva bilderna och inte de negativa. Välj då att påverkas av de som står dig nära, de som vet dem du är, de som umgås med dig, de du väljer att anförtrodda dina tankar, känslor och åsikter för, de som enligt dig själv känner dig bäst.
Att ha låg självkänsla och konstant se ner på sig själv och sitt värde, samt känna att man inte förtjänar ”drömmen”, är som att köra genom livet med nödbromsen på, aldrig riktigt njuta av färden, utan ständigt leva i oro, tvivel, ångest och hopplöshet, som om man kör igenom en mörk tunnel som aldrig verkar ta slut, där ljuset är för långt bort för att ens se den. Martin Luther King Jr sa en gång att psykologisk frihet- en fast känsla av självkänsla- är det starkaste och mäktigaste vapnet mot den långa natten av fysiskt slaveri, och jag kan inte göra något annat än att hålla med honom. Tillåt inte dig bli en fånge i någon annans värld, tillåt dig inte bli en mentalslav, en som tillhör världen, som endast existerar med ett värde om andra bekräftar den. NEJ du tillhör inte världen, världen tillhör dig, och du ska inte bli bekräftad av andra, utan ditt värde och vem du är existerar oavsett deras bekräftelse. Självkänsla är bilden man har av sig själv, så varför ger du bort penseln och låter andra måla upp bilden om vem du är och ditt värde? Ta tillbaka den!
Att önska att du var någon annan är slösa bort personen du är. Din humor, dina egenskaper, ditt sätt att se och uppleva världen samt ditt sätt att bemöta människor är något som inte bara har utvecklats från din barndom och från din omgivning men är även kopplat till ditt utseende och egenskaper. Hur du ser dig själv och tror andra ser dig (söt, snygg, ful, smal, tjock, smart, dum etc) kommer påverka ditt sätt att agera och om du fick valet att ändra hur du ser ut eller hur din barndom var, är chansen stor att allt annat som jag nämnde ovan kommer per automatik ändras med det. DU kommer inte vara DIG längre, med dina unika egenskaper och tankemönster. Så istället för att önska att vi kunde förändra våra fysiska drag så borde vi förändra vårt sätt att se på oss själva. Istället för att ständigt fråga oss själva vad vi saknar, borde vi fråga oss vad är det vi har som andra saknar? Varför ska vi ständigt jämföra oss med andra och försöka efterlikna dem, både utifrån ett utseende- och personlighets perspektiv?. Jag menar av de över 7 miljarder människor som bor i denna värld så kan ingen absolut ingen av dem göra ett bättre jobb med att vara du än du, så varför ska du ge upp det du gör bättre än de resterande 7 MILJADER människorna och försöka efterlikna någon annan? Tro på att du kan mer än vad du känner att du kan eller vad du är beredd att erkänna att du kan!
Vi borde inse att vi har en styrka som väger mer än så kallad IQ och denna styrka är en kombination av tro och envishet – Ha tron att du kan uppnå det du vill, och ha envisheten att aldrig ge upp och kämpa för den. Du måste inte bara ha tilltro på dina drömmar för att de ska komma till uppfyllelse utan du måste tilltro till dig själv. Men vad du än väljer att göra, älska dig själv för att du gör det, och vad du än känner, älska dig själv för att du känner det. Jag menar gå ut i världen och arbeta som pengar inte har ett större värde, skratta utan självkontroll, sjöng som om ingen hörde dig, dansa som om ingen såg dig, älska som du aldrig tidigare har blivit sårad, lev som du alltid velat men aldrig trodde var menat för dig, och utgå från att du är en 10a trots att du ibland känner dig som en 4a. Allt annat vore en bitchslap mot gåva som du har fått, vilket är LIV!
(DEL 2 kommer i övermorgon, ville inte bomba er med för mycket text)
